Johannes av Korsets natt i vår tid

Opplysningane om at grunnleggaren av L`Arche og "Tro og Lys"  Jean Vanier  var overgriper  vart nok av mange møtt med vantru og mismot. Vi har  etterkvart vendt  oss til å leva med stadige nye overgrepssaker som har kome fram ilyset, Kyrkja har blitt rysta i sine grunnvollar og mange har vist både Kyrkja og trua ryggen. Det er forståeleg, og det er forståelege at dei som held fast ved trua blir grepne av eit sterkt ubehag og kjensle av vonløyse  i møte med desse tragiske historiane, Dette rammar ekstra hardt når det gjeld personar mange har sett opp til , men som så viser seg å ha ei mørk bakside. Fallet og mismotet vert desto djupare.

Heldigvis har  vi i tider med motgang søyler å støtta oss på , ein av dei mest solide er Johannes av Korset (1542 - 1591). Johannes er ikkje alltid så lett å forstå, men vi har to karmelittbrødre som set han inn i ein moderne kontekst, avdøydde broder Wilfrid Stinissen OCD  og biskop og kardinal Anders Arborelius OCD

Biskop Anders skriv:
"Vi behöver inte se det som bara en personlig process som vi behöver genomgå för att renas. Också Guds folk måste renas. Därför beskriver  Johannes av Korset ökenvandringen, Israels folk vandring genom öknen, som en natt. Jesus själv får, när han går ut i öknen i fyrtio dagar, ta på sig denna mänskliga verklighet, fast han var både Gud och människa. Han ville dela med oss erfarenheten av att bli utsatt för öknens frästelsar och svårigheter. Även Kyrkan går igenom en dunkel natt. Just nu konfronteras Kyrkan mycket med att synd och ondska  som har trängt sig in genom de många övergreppen. Det är en dunkel natt för Kyrkan, en rening, en helgelsesprocess för att bli befriad från allt det onda."

Dette er ein smertefull process både for den enkelte og for heile Kyrkja. Men Kyrkja har gått igjennom mørke nedgangstider før og kome styrka ut.
"Vi ser genom hela kyrkohistorien, att när det har kommit in slapphet och synd, kommer det ofta in en motkraft, den Helige Ande, som då sänder helgonen.Efter Reformationen, när Kyrkan fick gå igenom en nedgångsperiod, kom det den explosion av helighet. Likadant var det efter hedgångspeioden i samband med franska revolutionen."

Avslutningsvis skriv så biskop Anders:
" Johannes, vil peka på den del av verkligheten som vi vanligtvis avskriver: natten, mörkret, tomheten, torkan. Allt det som vi tror inte har någon betydelse har ofta större betydelse än vi tror. Ibland är det just i de djupt smärtsamma processerna som något nytt kan vaskas fram ur oss. När vi väl hamnar i den dunkla natten, är det inte omdelbart enkelt, för vi måsta gå igenom fattigdomen, ovissheten för att komma fram til en djupare överlåtelse. Vi kan inten omdelbart säga att det står i "Själens dunkla natt" på en viss sida hur vi skal göra och att det sedan går över. Så enkelt er det inte. Men lite ljus och ledning på vägen kan han ge oss, även om vi glömmer bort det när det är som värst. Vi får då lita på Guds nåd och försyn."