Å sovne

Kva er det med augneblinken ein  slappar av, gjev seg over og sovnar for natta ? Broder Wilfrid skriv om dette i "När natten faller på ":
"Ögonblicken före insomnandet er mycket dyrbara, och den som inte ger akt på dem fölorar mycket. Att somna in är att slappna av, att släppa taget om sig själv. Överlåtelse. Till vem ? För den som tror: till Gud. "I dina händer, Herre, befaller jag min ande." " Om sömnen börjar så", skriver Karl Rahner (1904-84) i en artikel, " altså om man inte som en oförnuftig varelse låter sig överväldigas av den fysiologiske mekanismen utan i en helt mänsklig akt, fritt och förtröstansfullt mottar den, då är ett sådant insomnande egentlig besläktat med bönens indre struktur, vilken ju också är att släppa taget om sig själv och förtro sin egen verklighet til Guds skickelse, mottagen som kärlek." Och samtidigt är ett sådant insomnande en daglig övning i att dö: också i döden överlämnar människan sig, men då definitivt."

                  Slik kan vi kan vi altså la det å gå inn i natta med tillit bli ein del av den indre böna.