Å leve liturgisk

Biskop og kardinal Anders Arborelius skriv om "Att leva liturgisk". Han understrekar at som kristen er heile vårt liv liturgi og gudsteneste. Vi er prestar, profetar og konger alltid og overalt. Når vi deltake i gudsteneste eller ber  er det ein levande illustrsjon på det vi ber med oss inn i oss, ja av det vi eigentleg er. Når vi deltek i gudsteneste er det ikkje  primært for å bli oppbygde eller for å gjera andelege erfaringar, men det er for Guds skuld, for å tilbe Han og for å takka!

"Vi behöver inte alltid "få ut" något av en gudstjänst. Vi får i stället ge oss til honom. Det spelar inte så vansinningt stor roll "hur vi känner  det", när vi er med i en gudstjänst. Tycker vi det är lite tråkigt, så dör vi inte av det. Just i vår tid er vi präglad av konsumerismen. Vi betraktar alltså i princip allting som varor som vi skal konsumera og tilgodogöra oss.  Risken år att vi också ser på våra medmänniskor på detta sått, naturligvis inte med vett og vilja, men ändå tar vi nästan automatisk med oss denne grundattityd i våra möten med människor. Och ve och fasa, också når vi närmar oss Gud och gudstjänsten kan vi vara mer konsumenter än liturgiske varelser som vill tilbe Gud i ande och sanning! Dårför kan det också vara helt utmärkt, om vi inte får ut något känslomässig eller erfarenhetsmässig av en gudstjänst. Det kan ge oss en släng av "själens dunkla natt", som är rena rama dundermedicinen för konsumenten inom oss, som ståndig vill ha  upplevelser og kickar, få ut och klämma den siste droppen til egen fördel av allt och alla, inklusive av Gud."

Sterke og viktige ord av biskop Anders. Gudsteneste er noko fundamentalt anna enn det vi ellers deltek på. Men vi tek umedvite med oss denne forventninga av oppleving og underhaldning. Men så er det ikkje det det dreier seg om i det heile. Det er berre bra å kjeda seg, å føla andelege tørke. Det set oss på plass, det rettar perspektivet mot det som er det sentrale. På engelsk har ein uttrykket " worship" som grip noko av kjernen i det å delta i gudsteneste, Vi har ikkje noko godt ord for på skandinaviske språk, og biskop  Anders har fleire gonger etterlyste eit dekkande uttrykk på våre språk.
No er ikkje alltid språket det viktigaste men det vi rettar vår vilje og vårt ego mot. Etter ei stund blir det færre og færre ord, vi lyttar meir  og  talar mindre.